Samtidigt som det känns som att hon alltid har funnits i vår lilla familj så slår det mig ibland att: Jisses jag är en mamma, hur gick det till!?
Men jag skulle ju inte kunna föreställa mig att inte ha henne, hon är en sådan självklar del av familjen nu :). Vår fina lilla Eila.

På tal om något helt annat så är jag riktigt sugen på att komma igång att träna.
Har funderar lite fram och tillbaka på vad som skulle kunna fungera.
Ska ju helst vara något där jag kan ha med mig Eila och hör och häpna... På Friskis och Svettis får man ta med sig bebisen till gymmet mellan 9-12 på vardagar!
Hur bra var inte det på en skala? :).
Hennes pappa kan ju givetvis ha henne när han inte jobbar och jag skulle säkert kunna lämna henne till min mamma och pappa någon gång ibland.
Men jag gillar helt klart att möjligheten finns om det inte går lösa på annat sätt :).