Fick meddelande härom dagen att Eila fått dagisplats. Det finns som det ser ut ingen plats på det dagiset som ligger precis här där vi bor så hon fick plats på ett dagis lite längre bort.

Blev först lite besviken för det skulle vara så himla smidigt om hon gick på det som ligger på vår gata. Men det är ett ganska nergånget dagis och när jag har gått förbi har jag stört mig lite på att det ser ut som att dom inte tar hand om det... Det har tex legat en leksaksspis halvt nergrävd i sanden i säkert ett halvår och det ser allmänt stökigt ut. Dagiset vi fick plats på är helt nybyggt och det verkar jättebra. Det enda negativa är som sagt att det ligger lite för långt bort. Hade ju varit smidigt om man kunde gå med vagnen och lämna....

 

Jaja nog om det :).

Vi har haft några halvtuffa nattningar dom senaste dagarna... Eila har alltid somnat jättebra själv i sitt rum sedan hon var 4 månader. Vi har lagt henne och hon har fått lyssna på några vaggvisor och sedan har hon somnat.

Dom senaste dagarna har hon varit väldigt ledsen och skrikit och gråtit när jag gått ut ur hennes rum... Funderar på om det är någon slags separationsångest? Om jag tar upp henne och lägger mig med henne i våran säng så somnar hon utan problem. Men så fort jag ska lägga ner henne i sin säng vaknar hon igen och börjar skrika...

Håller tummarna för att det snart går över..